Nu var det ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Detta har sina skäl. För första gången har jag låtit mig ätas upp av mitt projekt – en nyttig läxa inför framtiden…
I onsdags var jag på Allum för att fånga atmosfären i ett köpcentrum. Därefter filmade jag några scener hemma, eller rättare sagt, jag bad Stefan (min kille) att filma, eftersom jag själv skulle vara med i bild. Det var dels en scen där man ser silhuetten av mig mot en TV-skärm, dels en scen där man ser TV-ljuset speglas i mitt ansikte och dels en scen där jag sitter framför datorn och söker efter diverse nyandliga sajter. Direkt efter det tankade jag över mina filmsnuttar till datorn och satte gång med redigeringen.
Där satt jag till sent på natten och bråkade med Pinnacle, med en vettig dramaturgi, med övertoningar, upp- och nedtoningar, längd på klipp, klipp på rätt ställe, rätt längd på musikstyckena, klippa musiken och tona ner respektive tona upp den så att det inte låter allt för illa osv. På torsdag morgon fortsatte jag och höll på ända fram till eftermiddagen. Vart tiden tog vägen vet jag inte. Onsdagen och torsdagen liksom flöt samman och efter att vi hade bjudit hem en släkting till Stefan på middag under sen torsdag eftermiddag, klappade jag ihop med akut gastrit (eller magkatarr som det så fint heter på svenska). Jag låg i kramper i sängen och vid niotiden fick Stefan åka in till apoteket i Nordstan för att köpa Omeprazol, Zantac och Alvedon.
Att låta sig absorberas så totalt av ett arbete, så man glömmer bort att äta och bara dricker kaffe och snusar och ligger och tänker på arbetet under natten och drömmer om det, det är inte sunt. I fredags kunde jag inte åka till skolan. Jag hade fortfarande väldigt ont, även om det var bättre när jag låg eller satt stilla. Synd, för det är ju så givande med gruppseminarier. Framemot eftermiddagen fortsatte jag med redigeringen men fick pausa ofta för att lägga mig och vila. Dock fortsatte jag tills jag kände mig hyfsat färdig. Stefan hjälpte mig att göra rätt vid renderingen av filmen och att göra en enkel meny. Sedan brände vi filmen på en DVD och tittade på den på TV:n.
Jag har mycket att tacka Stefan för. Ungefär såhär hjälpte han mig med redigeringen, förutom det ovan nämnda: Först visade han mig hur programmet (Pinnacle) fungerar och sedan satte jag igång att klippa. Därefter hjälpte han mig om det uppstod rent tekniska frågor. När jag hade redigerat en bra bit in i filmen fick han titta på den. Då gav han mig några tips. Bland annat hade jag använt mig av allt för många övertoningar, vilket visst är ett typiskt nybörjarfel (ungefär som när man har hittat alla typsnitten i InDesign och blandar fyrtiotolv olika sorter och färger i samma affisch). Sedan rekommenderade han mig att använda lite bakgrundsljud på vissa delar av filmen. Till exempel har jag lagt på sorl från en galleria i klippen från Allum. Detta ljud fanns i Pinnacles bibliotek över bakgrundsljud. Enligt Stefan får man en djupare dimension i ljudbilden – och när jag hade sett/hört resultatet förstod jag vad han menade. Jag har sådant bakgrundsljud på tre ställen i filmen.
När vi hade tittat på filmen på TV:n, konstaterade vi att jag hade fått ett ljudfel på sista låten. Den var inspelad alldeles för högt, visade det sig efter en hel del meck med redigeringar och omrenderingar. Detta gjorde att ljudet ”brast” och knastrade på vissa ställen. Här har jag helt och hållet Stefan att tacka för felsökningen och korrigeringen. Det var allt för tekniskt och en definitiv överkurs med tanke på att detta faktiskt är min allra första film någonsin.
Nåväl, jag har ännu inte gjort om filmen till ett webbformat. Kanske gör jag det senare idag eller i veckan som kommer. Också här behöver jag lära mig hur man gör. Till dess har jag i alla fall visat min storyboard som jag har scannat in (se föregående inlägg). Den är visserligen ganska kladdig och svår att förstå för någon som inte har varit involverad i filmprojektet, men kanske går det att tyda lite hur jag har tänkt.
Nu blev det en lång text igen, men det beror ju på att jag inte har skrivit på flera dagar och för att det har hänt så mycket sedan sist. Vad som händer framigenom vet jag inte riktigt just nu. Jag känner mig egentligen färdig med filmen, även om det finns delar av den som jag är mindre nöjd med än andra. Nu i veckan har vi fullt upp med föreläsningar, seminarier och grupparbeten. Kanske ska jag ge mig i kast med att klippa om filmen om några dagar, men jag behöver nog ta en paus ifrån den ett tag. En liten handledning är nog på sin plats, men med vem? Rebecca är ju inte på skolan i veckan. Kanske Katti kan offra lite tid på mig. Hon var ju faktiskt med under filmseminariet.
I onsdags var jag på Allum för att fånga atmosfären i ett köpcentrum. Därefter filmade jag några scener hemma, eller rättare sagt, jag bad Stefan (min kille) att filma, eftersom jag själv skulle vara med i bild. Det var dels en scen där man ser silhuetten av mig mot en TV-skärm, dels en scen där man ser TV-ljuset speglas i mitt ansikte och dels en scen där jag sitter framför datorn och söker efter diverse nyandliga sajter. Direkt efter det tankade jag över mina filmsnuttar till datorn och satte gång med redigeringen.
Där satt jag till sent på natten och bråkade med Pinnacle, med en vettig dramaturgi, med övertoningar, upp- och nedtoningar, längd på klipp, klipp på rätt ställe, rätt längd på musikstyckena, klippa musiken och tona ner respektive tona upp den så att det inte låter allt för illa osv. På torsdag morgon fortsatte jag och höll på ända fram till eftermiddagen. Vart tiden tog vägen vet jag inte. Onsdagen och torsdagen liksom flöt samman och efter att vi hade bjudit hem en släkting till Stefan på middag under sen torsdag eftermiddag, klappade jag ihop med akut gastrit (eller magkatarr som det så fint heter på svenska). Jag låg i kramper i sängen och vid niotiden fick Stefan åka in till apoteket i Nordstan för att köpa Omeprazol, Zantac och Alvedon.
Att låta sig absorberas så totalt av ett arbete, så man glömmer bort att äta och bara dricker kaffe och snusar och ligger och tänker på arbetet under natten och drömmer om det, det är inte sunt. I fredags kunde jag inte åka till skolan. Jag hade fortfarande väldigt ont, även om det var bättre när jag låg eller satt stilla. Synd, för det är ju så givande med gruppseminarier. Framemot eftermiddagen fortsatte jag med redigeringen men fick pausa ofta för att lägga mig och vila. Dock fortsatte jag tills jag kände mig hyfsat färdig. Stefan hjälpte mig att göra rätt vid renderingen av filmen och att göra en enkel meny. Sedan brände vi filmen på en DVD och tittade på den på TV:n.
Jag har mycket att tacka Stefan för. Ungefär såhär hjälpte han mig med redigeringen, förutom det ovan nämnda: Först visade han mig hur programmet (Pinnacle) fungerar och sedan satte jag igång att klippa. Därefter hjälpte han mig om det uppstod rent tekniska frågor. När jag hade redigerat en bra bit in i filmen fick han titta på den. Då gav han mig några tips. Bland annat hade jag använt mig av allt för många övertoningar, vilket visst är ett typiskt nybörjarfel (ungefär som när man har hittat alla typsnitten i InDesign och blandar fyrtiotolv olika sorter och färger i samma affisch). Sedan rekommenderade han mig att använda lite bakgrundsljud på vissa delar av filmen. Till exempel har jag lagt på sorl från en galleria i klippen från Allum. Detta ljud fanns i Pinnacles bibliotek över bakgrundsljud. Enligt Stefan får man en djupare dimension i ljudbilden – och när jag hade sett/hört resultatet förstod jag vad han menade. Jag har sådant bakgrundsljud på tre ställen i filmen.
När vi hade tittat på filmen på TV:n, konstaterade vi att jag hade fått ett ljudfel på sista låten. Den var inspelad alldeles för högt, visade det sig efter en hel del meck med redigeringar och omrenderingar. Detta gjorde att ljudet ”brast” och knastrade på vissa ställen. Här har jag helt och hållet Stefan att tacka för felsökningen och korrigeringen. Det var allt för tekniskt och en definitiv överkurs med tanke på att detta faktiskt är min allra första film någonsin.
Nåväl, jag har ännu inte gjort om filmen till ett webbformat. Kanske gör jag det senare idag eller i veckan som kommer. Också här behöver jag lära mig hur man gör. Till dess har jag i alla fall visat min storyboard som jag har scannat in (se föregående inlägg). Den är visserligen ganska kladdig och svår att förstå för någon som inte har varit involverad i filmprojektet, men kanske går det att tyda lite hur jag har tänkt.
Nu blev det en lång text igen, men det beror ju på att jag inte har skrivit på flera dagar och för att det har hänt så mycket sedan sist. Vad som händer framigenom vet jag inte riktigt just nu. Jag känner mig egentligen färdig med filmen, även om det finns delar av den som jag är mindre nöjd med än andra. Nu i veckan har vi fullt upp med föreläsningar, seminarier och grupparbeten. Kanske ska jag ge mig i kast med att klippa om filmen om några dagar, men jag behöver nog ta en paus ifrån den ett tag. En liten handledning är nog på sin plats, men med vem? Rebecca är ju inte på skolan i veckan. Kanske Katti kan offra lite tid på mig. Hon var ju faktiskt med under filmseminariet.
1 kommentar:
Ja, jag har funderat lite på vart du tagit vägen...
Välkommen tillbaka till verkligheten!
Vi ses i morgon.
Skicka en kommentar