Då var film nummer två klar (puh!). Den nya titeln blev:
HÄR OCH NU
och vid vägens slut
Det var inte alldeles lätt att hitta på en titel som inte säger för mycket, som skapar intresse och som inte låter allt för pretantiös. Jag vet inte om jag lyckades, men de andra idéerna jag hade var ännu sämre:
Andliga rum i en sekulariserad värld
42 och dess frågor (42 är ju svaret på frågan om livets mening, enligt Liftarens Guide till Galaxen - för er som inte visste det)
Vart tar vi vägen?
Någonstans
Åt vilket håll?
Vilket håll?
Och så vidare. Själva filmen är jag betydligt mer nöjd med än med den föregående. Dessutom var jag avsevärt mer självgående vid redigeringen denna gången. Jag kunde jobba relativt obehindrat med mitt redsakp (Pinnacle) och Stefan har i princip inte behövt hjälpa mig med någonting. Det jag fick hjälp med var menyn (en mycket enkel variant utan kapitel) och Dolbys 5:1-ljud. Dessutom strulade ljudet i musikspåret igen, precis som förra gången. Troligtvis är det en störning från hårddisken på min dator som spökar i kombination med ett allt för högt ljud på musikspåret. För när Stefan lägger om ljudet på sin dator, och sänker ljudet något, funkar det utan problem.
Den nya filmen är något längre än den förra. Ca 6 minuter och 20 sekunder (den gamla var på knappt 6 minuter), men jag har hållit mig till min plan om att längden fick vara mellan 3 och 7 minuter. För övrigt tycker jag att det nu löper en röd tråd igenom hela filmen. Den är inte indelad i två kapitel och en epilog som den förra, vilket gör att den inte upplevs som sönderhackad i osammanhängande block. Jag har också valt att bara ha med ett musikstycke, istället för tre, som jag hade förut.
Det finns naturligtvis delar av filmen som jag inte är nöjd med. Bland annat vissa detaljer och tiltningar under inspelningstillfällena som inte går att ändra på nu. Jag kan inte gå ut och ta om scenerna nu, eftersom årstiden har förändrats. De tiltningar jag är missnöjd med är dels för snabba men framför allt för ryckiga. Jag blev helt enkelt inte riktigt kompis med stativet jag använde. Dessutom har jag nog lite för många scener med tiltningar i min film. Men allt detta får man väl bjussa på när man är så grön som jag är. Det är ju faktiskt mitt livs allra första film! Visserligen är jag perfektionist, men jag är varesig Godfrey Reggio, Steven Spielberg eller Ingmar Bergman ;-).
HÄR OCH NU
och vid vägens slut
Det var inte alldeles lätt att hitta på en titel som inte säger för mycket, som skapar intresse och som inte låter allt för pretantiös. Jag vet inte om jag lyckades, men de andra idéerna jag hade var ännu sämre:
Andliga rum i en sekulariserad värld
42 och dess frågor (42 är ju svaret på frågan om livets mening, enligt Liftarens Guide till Galaxen - för er som inte visste det)
Vart tar vi vägen?
Någonstans
Åt vilket håll?
Vilket håll?
Och så vidare. Själva filmen är jag betydligt mer nöjd med än med den föregående. Dessutom var jag avsevärt mer självgående vid redigeringen denna gången. Jag kunde jobba relativt obehindrat med mitt redsakp (Pinnacle) och Stefan har i princip inte behövt hjälpa mig med någonting. Det jag fick hjälp med var menyn (en mycket enkel variant utan kapitel) och Dolbys 5:1-ljud. Dessutom strulade ljudet i musikspåret igen, precis som förra gången. Troligtvis är det en störning från hårddisken på min dator som spökar i kombination med ett allt för högt ljud på musikspåret. För när Stefan lägger om ljudet på sin dator, och sänker ljudet något, funkar det utan problem.
Den nya filmen är något längre än den förra. Ca 6 minuter och 20 sekunder (den gamla var på knappt 6 minuter), men jag har hållit mig till min plan om att längden fick vara mellan 3 och 7 minuter. För övrigt tycker jag att det nu löper en röd tråd igenom hela filmen. Den är inte indelad i två kapitel och en epilog som den förra, vilket gör att den inte upplevs som sönderhackad i osammanhängande block. Jag har också valt att bara ha med ett musikstycke, istället för tre, som jag hade förut.
Det finns naturligtvis delar av filmen som jag inte är nöjd med. Bland annat vissa detaljer och tiltningar under inspelningstillfällena som inte går att ändra på nu. Jag kan inte gå ut och ta om scenerna nu, eftersom årstiden har förändrats. De tiltningar jag är missnöjd med är dels för snabba men framför allt för ryckiga. Jag blev helt enkelt inte riktigt kompis med stativet jag använde. Dessutom har jag nog lite för många scener med tiltningar i min film. Men allt detta får man väl bjussa på när man är så grön som jag är. Det är ju faktiskt mitt livs allra första film! Visserligen är jag perfektionist, men jag är varesig Godfrey Reggio, Steven Spielberg eller Ingmar Bergman ;-).
1 kommentar:
Tack för din tankar till min blogg, Jag tänker att man kan skapa mening i sitt sjäv, genom dagliga rutiner/ritualer men att en del att vara människa är att interagera/samverka med andra människor. Det ena står inte utan det andra, Jag behöver både och för ett rikt och meningsfullt liv, tänker jag.
Kram Johanna
Skicka en kommentar