Novembertankar IV - apropå döden

.

Livet

när det levande livet slutar leva
vart tar det vägen då

finns det kvar någon annanstans
transformeras det till något annat
eller dör det tillsammans med oss

.

Novembertankar III - apropå ensamhet

.

Ensam är halv


att bli ensam hel

är som att skriva en dikt


med varannat ord


.

Novembertankar II - apropå frihetens motpol

.

Solidaritet

vart tog din mening vägen
du högresta begrepp
vem bytte bort substansen
mot medlidandets väg

vem flyttade ditt värde
gav frihet större tyngd
när vikten bör fördelas
med likhet mellan er

i reglerna för skolor
du kommer allra sist
förminskad till att avse
de svaga i vår tid

din kärna reducerad
till blott välgörenhet
gör knappast mänskor fyllda
av ömsesidighet

.

Novembertankar I - apropå tomhet och konsumtion

.

Mening

boktravar vid datorn vilar
lördagskvällens lugn
har parkerat vid sidan av regn och tristess

tröttheten runt tanken famnar
novembermörkrets skugga
breder fuktiga filtar av meningslöshet

julfröjdens hyckleri sig närmar
med ett hånflin stort
som de feta profiter marknaden slukar

men mig kan de inte köpa fri
ens ifrån den tomhet
som för närvarande ekar i min själ

.

Som (lusse)katten kring het gröt

Så här sitter jag igen, framför datorn, och försöker komma igång med rapporten. Jag gick upp klockan tio och tänkte sätta igång med att jobba klockan elva. Men så kom jag på att jag nog behöver gå ut och ta en rask promenad innan jag sätter igång. Min stela kropp har bett mig om det i flera dagar nu.

Frukost, smältning av frukost framför snuttar ur nya "Hairspray" (fan vad fantastisk inledningsscenen är! Ni som inte har sett filmen och som uppskattar musikaler och ett gott filmhantverk - gå och se den!), rask och lång promenad till Mölnlycketorget, besök på Johnséns konditori för köp av lussekatt, köp av saffranslängd istället (visste inte att det fanns), rask promenad hem, el-firma håller på att byta elmätare när jag kommer hem, lääääääängtar efter kaffe, en kvart senare är strömmen på, koka kaffe äta macka och nyponsoppa, dricka kaffe och äta saffranslängd (fem bitar hittills) och skriva blogg.

Ja, det var min morgon och förmiddag ... och tja, halva eftermiddagen. Nu är klockan 14.17 och jag har inte kommit igång än. Tar en stor tugga till på saffranslängden, en stor klunk med kaffe och säger åt mig själv: DAGS ATT SÄTTA IGÅNG, MONIKA!

Fredagen den 16 november

Då var film nummer två klar (puh!). Den nya titeln blev:

HÄR OCH NU
och vid vägens slut

Det var inte alldeles lätt att hitta på en titel som inte säger för mycket, som skapar intresse och som inte låter allt för pretantiös. Jag vet inte om jag lyckades, men de andra idéerna jag hade var ännu sämre:

Andliga rum i en sekulariserad värld

42 och dess frågor (42 är ju svaret på frågan om livets mening, enligt Liftarens Guide till Galaxen - för er som inte visste det)

Vart tar vi vägen?

Någonstans

Åt vilket håll?

Vilket håll?

Och så vidare. Själva filmen är jag betydligt mer nöjd med än med den föregående. Dessutom var jag avsevärt mer självgående vid redigeringen denna gången. Jag kunde jobba relativt obehindrat med mitt redsakp (Pinnacle) och Stefan har i princip inte behövt hjälpa mig med någonting. Det jag fick hjälp med var menyn (en mycket enkel variant utan kapitel) och Dolbys 5:1-ljud. Dessutom strulade ljudet i musikspåret igen, precis som förra gången. Troligtvis är det en störning från hårddisken på min dator som spökar i kombination med ett allt för högt ljud på musikspåret. För när Stefan lägger om ljudet på sin dator, och sänker ljudet något, funkar det utan problem.

Den nya filmen är något längre än den förra. Ca 6 minuter och 20 sekunder (den gamla var på knappt 6 minuter), men jag har hållit mig till min plan om att längden fick vara mellan 3 och 7 minuter. För övrigt tycker jag att det nu löper en röd tråd igenom hela filmen. Den är inte indelad i två kapitel och en epilog som den förra, vilket gör att den inte upplevs som sönderhackad i osammanhängande block. Jag har också valt att bara ha med ett musikstycke, istället för tre, som jag hade förut.

Det finns naturligtvis delar av filmen som jag inte är nöjd med. Bland annat vissa detaljer och tiltningar under inspelningstillfällena som inte går att ändra på nu. Jag kan inte gå ut och ta om scenerna nu, eftersom årstiden har förändrats. De tiltningar jag är missnöjd med är dels för snabba men framför allt för ryckiga. Jag blev helt enkelt inte riktigt kompis med stativet jag använde. Dessutom har jag nog lite för många scener med tiltningar i min film. Men allt detta får man väl bjussa på när man är så grön som jag är. Det är ju faktiskt mitt livs allra första film! Visserligen är jag perfektionist, men jag är varesig Godfrey Reggio, Steven Spielberg eller Ingmar Bergman ;-).

Torsdagen den 15 november

Här sitter jag och dricker en kopp kaffe, mumsar på Bounty och Dumle och väntar på att videokameran ska laddas upp. Det är svårt att motivera sig till att skriva reflekterande texter på bloggen, när den gestaltande processen sker vid datorn. När jag väl har lyckats slita mig ifrån filmredigeringen (och det är inte lätt ska ni veta, för man blir fullkomligt absorberad), behöver jag ta en paus från datorn också.

Nåväl, jag började om på min film i förrgår. Satt några timmar då och säkerligen cirka fem, sex timmar igår. Idag har jag redigerat i knappt två timmar och kommit fram till att jag måste ut och kompletteringsfilma lite. Så just nu väntar jag på att solen ska komma fram lite till och på att kameran ska få mat.

Det jag ska tilläggsfilma är dels en närbild på mig, på mitt ansikte, och dels en ny sekvens där jag promenerar bort ifrån kameran - men denna gång blir det i Rådaallén istället för i Wendelsbergsparken. Jag behöver helt enkelt en något annorlunda miljö samt en tagning där man ser att hösten har hunnit komma till den avlövade perioden. Därmed kommer jag få in en tidsaspekt i filmen - en känsla av att det har gått en tid från början av filmen till slutet. Jag har ju tagningar från en motorcykeltur som jag tog i somras, ganska tidigt i filmen. Sedan kommer klipp från Wendelsbergsparken för lite över en månad sedan, då det var fullt av gula och röda löv överallt. Nu vill jag alltså ha den lite frostiga, kala känslan av senhöst.

Närbilden ska jag ta för att skapa en mer intressant dramaturgi. På ett ställe i filmen har jag ett klipp där jag har filmat mig själv (med kameran på stativ) och där jag går fram mot kameran. Jag stannar till på ett ställe och tittar mot höger. Här har jag klippt in en ny sekvens över en vy som jag beskådar. Men innan det klippet kommer, vill jag ha en närbild av mitt ansikte där jag ser fundersam men rofylld ut. Jag får se hur det går att filma en närbild av mig själv. Funkar det inte, får jag be Stefan hjälpa mig filma den sekvensen när han kommer hem ifrån jobbet.

Tisdagen den 13 november

Många böcker är lånade på bibblan, flera av dem skummade och kursplaner studerade. Rapportskrivningen hägrar och jag har nyss blivit införstådd i att vi inte ska skriva en vetenskaplig uppsats, utan en rapport om vår gestaltande process ur ett didaktiskt perspektiv. Så bra att jag inte hade börjat skriva än!

Jag har också börjat klippa om min film. Inte den befintliga, utan jag har tagit det råmaterial jag redan har och börjat om från början. Mina egna funderingar i kombination med handledning och goda råd från Leif, har lett till detta beslut. Jag var inte nöjd med mitt första utkast, och det jag var missnöjd med poängterade också Leif - plus lite till.

Problemet var att jag hade delat upp filmen i tre block som egentlien inte hängde samman särskilt bra alls. Det blev svårt att hänga med som åskådare och jag lyckades helt enkelt inte förmedla det jag ville ha sagt tillräckligt klart.

Det är svårt det där med dramaturgi. Att lägga fram en känsla och/eller ett budskap så att det går hem hos betraktaren är en konst för sig. Det handlar om att skapa spänning eller intresse, att inte tala om vissa saker för tidigt eller för tydligt osv. Dessutom hade jag en hel del darlings som jag definitivt behövde "killa". Ett exempel på detta är den musik jag hade med. Det var tre låtar: en kantat och en aria av J.S. Bach och temat till filmen Shakespeare in Love. Den sistnämnda - hur underbart bra den än är - passade helt enkelt inte in i konceptet.

Nåväl, jag ska jobba vidare under denna vecka. Kanske kommer jag behöva filma några fler sekvenser eller lägga till sådant som jag filmade i somras och som ligger sparat på datorn. Men huvudtemat är i alla fall kvar - existentiella frågor i en sekulariserad värld. Dock ska jag byta titel på filmen. Under handledningen med Leif kom vi fram till att den nog säger för mycket om filmens innehåll och att den inte skapar tillräckligt stort intresse hos "publiken".

Oavsett hur det slutar, känner jag nu att jag behärskar och är bättre kompis med Pinnacle. Detta verkar redan resultera i att jag kan jobba avsevärt mycket snabbare än sist. Dessutom ska jag ta mig fler pauser än förra gången, så att jag inte dundrar in i ännu en vägg av ohälsa.

Söndagen den 11 november

Det är söndag och skolarbetet har varit bortkopplat i två dygn. Imorgon ska jag träffa Leif för individuell handledning beträffande den skapande delen av projektet, och sedan ska jag bege mig till biblioteket för att låna några böcker som verkar relevanta för mitt arbete och som jag kollade upp via bibliotekets sökmotor i fredags.

En ytterligare fråga som jag glömde skriva till i fredags, var den om hur man kan arbeta ämnesöverskridande mellan två eller flera ämnen, och där ett av ämnena är bild, utan att bildämnet blir en så kallad hjälpgumma eller ett illustrationsämne. Tanken med tema- eller projektarbete mellan ämnena bild och religion, är att bildämnet används för att udersöka frågor och gestalta något man vill berätta.

Att skapa eller att ta del av andras skapande, tror jag bidrar till att man kan närma sig sina frågor och söka svar på de samma på ett mer mångfacetterat sätt än då man enbart håller sig till det verbala (talade eller skrivna) språket. Således kan bildämnet vara till hjälp i ungdomars forskning och fördjupning, och i samband med existentiella frågor även till deras identitetskapande.

Fredagen den 9 november 2007

Mitt upp i den litteratur jag sjunkit ner i är det på sin plats att klottra ner lite tankar: Filmen jag gjorde lämnade jag i måndags till Katti och Leif för kommentarer och kritik. På måndag nästa vecka har jag enskild handledning med Leif. Om jag ska fortsätta med filmen, klippa ihop en ny eller helt enkelt lämna den skapande delen av projektet, återstår att se.

Veckan som närmar sig sitt slut har varit fylld av föreläsningar, seminarier, grupparbeten, fördjupning av rapportämnet, litteraturjakt, repetition och studier av styrdokument, och frenetiskt surfande bland web-sajter relaterade till existentialism, existentiella frågor, ungdomars identitetsskapande, osv.

Vad ska jag då skriva om? Hur ämnena bild och religion gemensamt kan utgöra en plattform där gymnasieelever får möjlighet att ställa frågor och pröva idéer – att diskutera, resonera och reflektera kring existentiella frågor, vilka är centrala i tonårsperiodens intensiva, identitetsskapande process? Ja, något sådant verkar det luta åt. Mitt andra ämne blir ju religion och även om jag inte har läst den inriktningen ännu, ser jag flera närbesläktade komponenter i de båda ämnenas kursplaner. Här följer några relevanta citat från kursplanerna…


…för bild och form på gymnasiet:

”Utbildningen i ämnet bild och form syftar till att ge kunskaper om bild- och formområdets uttrycksmöjligheter och samhälleliga funktion. Ämnet syftar även till att utveckla kreativitet, konstnärligt skapande och ett analytiskt tänkande inom bild och formområdet”.


…för ämnet bild på grundskolan (jag tar med också denna, dels för att kunna följa progressionen från grundskolans sista år, dels för att beskrivningen av ämnets karaktär i kursplanen betydligt mer detaljerat beskriver och lägger vikten vid ungdomars konstruktion av identitet):

”Bilder fascinerar, berör, informerar och påverkar människor, medvetet eller omedvetet. Bildspråkets olika funktioner och sammanhang speglar också människors villkor och relationer, motiv och ambitioner”.

”Populärkulturen rymmer den styrande och dominerande bildkategorin i barns och ungas liv och har en medskapande roll i deras konstruktion av identitet, kunskap och kultur. Bildens ökande mångfald, informationsteknikens tillväxt och förändringarna i villkoren för bildproduktion förändrar snabbt bildningsstrukturen inom kulturområdet”.


…och för religionskunskap på gymnasiet:

”I alla kulturer och i olika tider har människor gestaltat sitt behov av att tolka och tyda livet för att ge det en mening. Sådana tolkningsförsök har synliggjorts i samhällsbyggande, i arkitektur och stadsbyggnad, i bildkonst, musik och litteratur, i traditioner och berättelser. Olika typer av livstolkningar har tagit och tar sig uttryck i religioner och andra livsåskådningar. Detta behov blir alltmer aktuellt i dag och tar sig uttryck i en mångfald som förstärks genom ökande internationella kontakter och av ett växande medieutbud”.

”Den grundläggande utgångspunkten för studierna i religionskunskap är människan. Det är människan och människans situation som skall göras till föremål för studium, och de upplevelser och behov av livstolkning som hon har, skall stå i centrum”. Nog handlar detta till stor del om identitetsskapande! (egen kommentar).

”Övning i reflektion och kritiskt tänkande har en framträdande plats i ämnet när det gäller etiska frågor, omvärlds- och överlevnadsfrågor, behovet av en allmängiltig internationellt övergripande värdegrund somt när det gäller hur religion och livsåskådning förhåller sig till kultur och samhälle. /…/ Både välbekanta traditioner och sådana nutida företeelser som exempelvis ungdomskultur och arbetsplatskultur, som inte omedelbart uppfattas ha en relation till religiös tro, andra livsåskådningar och etik, studeras inom ämnet”.

The trailer

Surbloggen gör om min fina widescreen 16:9 till 4:3 normal-tv. Därför blir figurerna smala och allt får fel proportioner. (suck)

Söndagen den 4 november

Nu var det ett tag sedan jag skrev här på bloggen. Detta har sina skäl. För första gången har jag låtit mig ätas upp av mitt projekt – en nyttig läxa inför framtiden…

I onsdags var jag på Allum för att fånga atmosfären i ett köpcentrum. Därefter filmade jag några scener hemma, eller rättare sagt, jag bad Stefan (min kille) att filma, eftersom jag själv skulle vara med i bild. Det var dels en scen där man ser silhuetten av mig mot en TV-skärm, dels en scen där man ser TV-ljuset speglas i mitt ansikte och dels en scen där jag sitter framför datorn och söker efter diverse nyandliga sajter. Direkt efter det tankade jag över mina filmsnuttar till datorn och satte gång med redigeringen.

Där satt jag till sent på natten och bråkade med Pinnacle, med en vettig dramaturgi, med övertoningar, upp- och nedtoningar, längd på klipp, klipp på rätt ställe, rätt längd på musikstyckena, klippa musiken och tona ner respektive tona upp den så att det inte låter allt för illa osv. På torsdag morgon fortsatte jag och höll på ända fram till eftermiddagen. Vart tiden tog vägen vet jag inte. Onsdagen och torsdagen liksom flöt samman och efter att vi hade bjudit hem en släkting till Stefan på middag under sen torsdag eftermiddag, klappade jag ihop med akut gastrit (eller magkatarr som det så fint heter på svenska). Jag låg i kramper i sängen och vid niotiden fick Stefan åka in till apoteket i Nordstan för att köpa Omeprazol, Zantac och Alvedon.

Att låta sig absorberas så totalt av ett arbete, så man glömmer bort att äta och bara dricker kaffe och snusar och ligger och tänker på arbetet under natten och drömmer om det, det är inte sunt. I fredags kunde jag inte åka till skolan. Jag hade fortfarande väldigt ont, även om det var bättre när jag låg eller satt stilla. Synd, för det är ju så givande med gruppseminarier. Framemot eftermiddagen fortsatte jag med redigeringen men fick pausa ofta för att lägga mig och vila. Dock fortsatte jag tills jag kände mig hyfsat färdig. Stefan hjälpte mig att göra rätt vid renderingen av filmen och att göra en enkel meny. Sedan brände vi filmen på en DVD och tittade på den på TV:n.

Jag har mycket att tacka Stefan för. Ungefär såhär hjälpte han mig med redigeringen, förutom det ovan nämnda: Först visade han mig hur programmet (Pinnacle) fungerar och sedan satte jag igång att klippa. Därefter hjälpte han mig om det uppstod rent tekniska frågor. När jag hade redigerat en bra bit in i filmen fick han titta på den. Då gav han mig några tips. Bland annat hade jag använt mig av allt för många övertoningar, vilket visst är ett typiskt nybörjarfel (ungefär som när man har hittat alla typsnitten i InDesign och blandar fyrtiotolv olika sorter och färger i samma affisch). Sedan rekommenderade han mig att använda lite bakgrundsljud på vissa delar av filmen. Till exempel har jag lagt på sorl från en galleria i klippen från Allum. Detta ljud fanns i Pinnacles bibliotek över bakgrundsljud. Enligt Stefan får man en djupare dimension i ljudbilden – och när jag hade sett/hört resultatet förstod jag vad han menade. Jag har sådant bakgrundsljud på tre ställen i filmen.

När vi hade tittat på filmen på TV:n, konstaterade vi att jag hade fått ett ljudfel på sista låten. Den var inspelad alldeles för högt, visade det sig efter en hel del meck med redigeringar och omrenderingar. Detta gjorde att ljudet ”brast” och knastrade på vissa ställen. Här har jag helt och hållet Stefan att tacka för felsökningen och korrigeringen. Det var allt för tekniskt och en definitiv överkurs med tanke på att detta faktiskt är min allra första film någonsin.

Nåväl, jag har ännu inte gjort om filmen till ett webbformat. Kanske gör jag det senare idag eller i veckan som kommer. Också här behöver jag lära mig hur man gör. Till dess har jag i alla fall visat min storyboard som jag har scannat in (se föregående inlägg). Den är visserligen ganska kladdig och svår att förstå för någon som inte har varit involverad i filmprojektet, men kanske går det att tyda lite hur jag har tänkt.

Nu blev det en lång text igen, men det beror ju på att jag inte har skrivit på flera dagar och för att det har hänt så mycket sedan sist. Vad som händer framigenom vet jag inte riktigt just nu. Jag känner mig egentligen färdig med filmen, även om det finns delar av den som jag är mindre nöjd med än andra. Nu i veckan har vi fullt upp med föreläsningar, seminarier och grupparbeten. Kanske ska jag ge mig i kast med att klippa om filmen om några dagar, men jag behöver nog ta en paus ifrån den ett tag. En liten handledning är nog på sin plats, men med vem? Rebecca är ju inte på skolan i veckan. Kanske Katti kan offra lite tid på mig. Hon var ju faktiskt med under filmseminariet.

Min storyboard

Här kommer min storyboard. Den är på fyra sidor och jag har scannat in den. Klicka på bilderna för att få en bättre översikt.