Tisdagen den 30 oktober

Okey, nu har jag bestämt mig. Jag ska killa en av mina darlings. Det där med ”heliga rum” funkar inte. Ordet helig är allt för laddat och innefattar något helt annat än det jag är ute efter. Istället kallar jag mitt projekt, och därmed också min film, ”Andliga rum i en sekulariserad värld”.

Vad mer har hänt sedan sist? Igår hade alla vi som ska, eller funderar på att filma ett gemensamt seminarium tillsammans med Katti och hennes man Leif. Bland annat berättade Leif vad man bör tänka på när man filmar. Han är ju film-/videokonstnär och har därför bra koll på läget. Dessutom hade vi en kort teknisk genomgång med många frågor. Idag fick jag enskild handledning av honom, vilket redde ut några av de dramaturgiska knutar jag lyckats trassla in mig i.

I torsdags förra veckan var jag ute och provfilmade lite. Det blev cirka 17 minuters blandade klipp från den höstigt färgglada bokskogen i mina hemtrakter. Igår, efter filmseminariet, fortsatte jag filma några klipp. Bland annat var jag på Näckrosen – en liten butik med massor av nyandliga böcker och prylar. Jag frågade om jag fick filma där, vilket var helt okey om jag inte ”scannade hela butiken” med kameran och om ägaren fick se vad jag hade filmat innan jag gick därifrån. Sagt och gjort. Jag fick med mig några bra åkningar över främst nyandliga böcker och ett bord med olika typer av helande stenar.

På vägen hem passerade jag Götaplatsen, där de just höll på att rigga inför firandet av IFK Göteborgs seger (i allsvenskan tror jag det var, fast jag är inte säker, för jag har ett extremt aktivt ointresse av sport). Därifrån fick jag också med mig några klipp, eftersom jag blev påmind om att idrotten för många fungerar nästan som religion.

På kvällen satte jag igång med att prova klippa i min film. Det är inte alldeles lätt, men jag har inga problem med att se logiken i programmet (Pinnacle). Svårigheten ligger snarast i tidsbristen och ovanan, men också i okunskapen om klippteknik – att få en bra dramaturgi, snygga övergångar, över-, upp- och nedtoningar osv. Sedan ska ju ljudet läggas på. Jag har valt att inte använda något av det ljudet som spelas in, utan att lägga på musik som förstärkande effekt och känsla.

Idag har jag fortsatt fundera på flödet i min film. Jag har skissat via en storyboard, lyssnat igenom en hel del musik och funderat ut vilka fler filmsekvenser jag måste ge mig ut för att fånga med kameran. Det krävs oerhört mycket tankearbete, skissande och planering i dethär projektet – kanske mer i något annat som jag tidigare arbetat med. Men nu ska jag sluta skriva, eftersom det blir en hiskelig massa text ifrån mig. Så fort jag har lärt mig filmredigeringsprogrammet lite mer, ska jag lägga ut snuttar ur filmen på bloggen.

Söndagen den 28 oktober

I fredags skrev jag några dikter i sökandet efter svar på vad ett rum är, vad helighet är och vad som kan vara ett heligt rum. Kom gärna med kommentarer om vad du har för heliga rum i ditt liv. Och när du tänker "rum", tänk på ordet i ett vidare perspektiv.


Vad är ett rum?

ett vardagsrum, sovrum, en hall och ett dass
alla är rum av något slag
en trädgård, dunge, en allé och ett torg
är rum som kan skänka behag

med luren i örat och mp3-spelarn på
i stadens hektiska sfär
förflyttas jag in i ett avskärmat rum
av musik som på gatan mig bär

med tangentbordets knappar under min hand
och blicken i skärmens ljus
befinner jag mig i poeternas rum
bland allvar och ordens rus


Vad är heligt?

förutom gudomligt, syndfritt och fromt
vad ger begreppet ett uttryck för

är det något som vigts till nåt särskilt
något som beträds med vördnad och lust

är det något som bemöts med förväntan
som möts med respekt och ej får bli kränkt


Vad är ett heligt rum?

den profane som saknar tro
den sekuläre av våran värld
den som är världslig var finner den ro
och svaren på vår existens


Vilka heliga rum?

vart tar vi vägen

till vilka rum

när vi behöver en stund av andakt
när vi kommer så långt ifrån oss själva
att vi nästan förlorar oss

var

i vilka rum

söker vi svaren på vår existens
på frågor som alltid förföljer
den tänkande människan

Torsdagen den 25 oktober

Nu tror jag mig vara på hyfsat rätt väg. Jag ska arbeta med heliga rum i en sekulariserad värld. Dels är det ett ämne som intresserar mig mest just nu och dels involverar det religion, vilket ju är ett av mina ämnen. Om det faller inom ramen för begreppet konflikt vet jag inte säkert. Jag måste naturligtvis kolla upp det med lärarna.

Dock tror jag att det ska hålla, eftersom min tes är att det råder en vilsenhet hos den västerländska sekulariserade människan och att denna till viss del beror på bristen på ett andligt liv (naturligtvis i kombination men en massa annat, som exempelvis familjens minskade betydelse, ett stressigare klimat, en individualistisk trend, logos förhärskande roll på bekostnad av mythos bland mycket annat). Som jag tidigare har skrivit lider den västerländska människan, särskilt vi i Sverige, av en allt ökande ohälsa. Detta trots att vår välfärd är förhållandevis mycket god. Vi har det ekonomiskt och materiellt sett mycket bra, men ändå mår många dåligt med en påföljd av höga sjukskrivningstal.

Varför funderar jag på att välja just ”heliga rum”? Jag tänker att ett rum inte nödvändigtvis måste vara en avgränsad innesluten yta. Ordet kan likväl vara en metafor för helt andra saker. Till exempel tänker jag på platser utomhus, ljudavgränsade eller ljudfyllda rum, mentala tillstånd, olika forum på Internet, olika serier eller program på TV, ja listan kan säkert göras lång. Kanske befinner man sig i ett särskilt rum när man har tagit på sig sin mp3-spelare och går ner för Avenyn på väg till skolan? Kanske är denna blogg ett rum för sig? Kanske är den egna integriteten ett rum?

Vad menar jag då med ”heligt”? Förutom den rent religiösa termen, som ju står för bland annat gudomligt, syndfritt eller fromt, talar begreppet om något som är vigt till något särskilt. Något som man beträder med vördnad, respekt eller förväntan och som inte får lov att kränkas.

Vad är då ett heligt rum? Förr i tiden var det kyrksalen, i alla fall för den kristne. Eftersom jag utgår ifrån den västerländska sekulariserade människan, utgår jag också ifrån den kristna kyrkan. För det var kristendomen som dominerade den största delen av denna vår värld. Kyrkan kontrollerade det mesta i samhället och de kyrkliga ledarna missbrukade ofta sin makt. När vetenskapens upptäckter spred sig under upplysningstiden, började kyrkan förlora sitt grepp om människorna. Idag är den västerländska människan friare än någonsin medan den psykiska ohälsan tränger sig på. Samtidigt står många kyrkans rum tomma.

Min fråga är: Vart tar vi vägen, när vi behöver en stund av andakt, när vi kommer så långt ifrån oss själva att nästan går vilse? Var (i vilka rum) söker vi svaren på våra existentiella frågor – frågor som alltid förföljer den tänkande och kännande människan.

Kanske behöver jag intervjua människor på stan för att få svar på mina frågor? Kanske räcker det med all litteratur och alla artiklar jag håller på att läsa? Tiden är knapp och jag ska filma och redigera filmen, vilket jag aldrig tidigare har gjort. Jag får fundera, det kanske räcker med det jag har läst...?

Onsdagen den 24 oktober

Så var det dags att spåna vidare, i alla fall skriftligt. Jag har ägnat tisdageftermiddagen åt att söka vägar i litteraturen och på Internet. Jag läste också kompendiet om barnkulturens disneyfiering och skapade en story board i programmet Word, för att enklare kunna visualisera hur jag ska lägga upp min filmgestaltning.

Idag har jag läst kompendiet Visuella Språk, som vi ska ha genomgång av på fredag. Vidare har jag varit på biblioteket och lånat några böcker. Det blev bland annat: Nyreligiositet i Sverige – Ett religionsvetenskapligt perspektiv av Liselotte Frisk, vilken jag också har läst lite i, och Gör din egen film – Tips och råd för unga filmare av Mark Shulman och Hazlitt Krog, som jag har bläddrat lite snabbt i.

Den senaste timman har jag fortsatt mitt sökande på Internet. Jag har bland annat funnit en intressant artikel i SvD, som har rubriken Varför mår vi så dåligt? och som är författad av Torsten Pettersson, professor i litteraturvetenskap i Uppsala. I sin artikel resonerar han kring sambandet mellan människans välbefinnande och livsfilosofiska, existentiella behov. Dessa behov har enligt honom, blivit allt svårare att tillfredsställa i den sekulariserade värld vi lever i. Han avslutar sin text med ”På senare år har vi fått lära oss att fysiska symtom kan ha en psykisk orsak. Nu måste vi också lära oss att psykiska symtom också kan ha en livsfilosofisk orsak”.

Vidare fann jag en mycket intressant D2-uppsats i Tros- och livsåskådningsvetenskap/Kristen trosåskådning vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet (1995), skriven av Jonas Lindberg. Uppsatsen heter Dikten som sekulär bön – en teologisk analys av Tomas Tranströmers poesi. Här fann jag kapitlet Diktarens tro och den sekulariserade människan särskilt intressant. Här följer ett utsnitt ur kapitlet:

”Fyra grundteman kan urskiljas i det som skapar existentiell ångest. Döden påminner människan om att hennes önskan om odödlighet inte nödvändigtvis infrias. Friheten talar om ansvar och i förlängningen kanske också skuld. Den existentiella ensamheten skapar en längtan efter delaktighet i ett större kosmiskt helt. Meningslösheten, slutligen, talar om att människan själv måste skapa sin mening innan den dag då hon faktiskt måste dö. /.../

I den mån denna korta summering är en riktig analys menar jag att vi där kan hitta många kopplingar till Tomas Tranströmers dikter. Till att börja med hänvisar diktjaget inte till några yttre auktoriteter. Kyrkan som byggnad och andaktsrum uppskattar han, men inte kyrkan som normerande auktoritet. Staffan Bergsten menar att poeten så långt som möjligt istället solidariserar sig med ’vanligt folk’. 229 Privatpersonen Tomas Tranströmer är ju för övrigt ’inte ens’ konfirmerad.”

Också Kerstin Ekmans artikel Rum i en avhelgad värld (en förkortad version av en föreläsning vid den nordiska konferensen ”Att utforska rummet” i lund den 11 till 14 augusti 2005) fann jag inspirerande. Här beskriver hon hur vi håller på att förlora våra heliga rum i vår sekulariserade värld. Också detta ligger inom den sfär där jag rör mig i sökandet efter vad jag ska gestalta i min film. Kanske kommer den just att handla om heliga rum i en sekulariserad värld? I så fall kanske det är på sin plats att gå ut och intervjua människor på stan?

Förutom det ovan nämnda, har jag även tidigare läst Karen Armstrongs bok Myternas historia. Denna är helt suverän! Hon beskriver människans behov av att skapa myter för att närma sig en förståelse för sin existens och livets mening. I vår sekulariserade del av världen, där naturvetenskapens, teknologins, materialismens och logikens ordning råder, upplever många människor vilsenhet.

Armstrong avslutar dock boken i positiva toner: I det inledande kapitlet redogör hon för vad en myt är och vilken funktion den fyller. Hon skriver att människan ”är unik däri att hon behåller sin förmåga att leka. Andra djur förlorar sin lekfullhet när de ställs inför tillvarons hårda livsvillkor /…/. Vuxna människor däremot fortsätter att finna nöje i att leka med olika möjligheter, och precis som barn fortsätter vi att skapa fantasivärldar. I konsten som är fri från logikens och förnuftets tvång gestaltar vi och sammanställer nya former som berikar vårt liv, former som vi tror säger oss något viktigt och i djupaste mening ’sant’. Också i myten omhuldar vi en hypotes, skänker liv åt den genom en ritual, handlar efter den, begrundar verkningarna på vår tillvaro och upptäcker att vi har förvärvat någon ny insikt i våra gåtfulla livsvillkor. Myten är alltså sann därför att den är verksam, inte därför att den ger faktisk information”. Vidare skriver hon: ”En myt är i grund och botten en vägledning”.

I det avslutande kapitlet tillägnar hon konstnärer och skapande författare rollen att frambära ny förståelse i våra liv. Hon avslutar med orden: ”Konsten är ett transcendent möte som i själva verket manar oss att förändra vårt liv. /…/ Om inte våra religiösa ledare förmår undervisa oss om myten och dess lära, kan kanske våra konstnärer och skapande författare axla prästrollen och bringa ny insikt till vår vilsna och sargade värld”.

Nu behöver jag dock pausa lite. Jag måste vaska fram kärnan med mitt budskap eller min frågeställning, innan jag kan börja skissa på filmen. Vad ska jag fokusera på?:

- Vad uppfattar den västerländska människan som heligt, mot bakgrund av det sekulariserade samhälle som hon lever i?

- Vilka heliga rum använder vi oss av när kyrkans rum tappat besökare (baserat på intervjuer av blandade människor)?

- Kan konstens och litteraturens roll ersätta religionens?

- Hur visar sig den västerländska människans existentiella vilsenhet?


Medan jag funderar ska jag titta på filmen Powaqqatsi av Godfrey Reggio. Jag blev tipsad av Katti att se hans film Koyaanisquatsi, som är den första i Quatsi-trilogin, men eftersom jag inte fick tag på den och min kille dessutom hade nummer två i trilogin hemma, har jag valt att se den istället. De lär visst påminna mycket om varandra.

Måndagen den 22 oktober

Idag hade vi projektintroduktion på skolan. Projektet består av tre delar: blogg, gestaltning och rapportskrivning i didaktiskt syfte. Den gestaltande delen är friare än i föregående projekt. Vi har ett gemensamt begrepp att utgå ifrån – nämligen begreppet konflikt. Detta får vi vända och vrida på ur vi vill, och naturligtvis även gestalta och redovisa enligt egen önskan.

Jag är ännu inte på det klara med hur jag ska angripa mitt arbete. Funderar dock på att involvera min nästa inriktning, mitt nästa ämne – religion. Tiden för den gestaltande delen av projektet är relativt kort och jag har bestämt mig för att filma, eftersom jag tycker att man bör behärska film- och filmredigeringstekniken någorlunda när man kommer ut och börjar jobba som blidlärare. På grund av den ringa tiden måste jag begränsa mitt val av ämne att utforska. Det jag funderar på, som faller inom ramen för både ämnet religion och begreppet konflikt, är bland annat följande:

Dels är jag intresserad av konflikterna mellan tro och vetenskap, och därmed av det oerhört galna fenomenet ”Intelligent Design”. Dels intresserar jag mig för fundamentalism och människors förmåga respektive oförmåga att hantera motsatser, både de inom sig själva och de utomstående. Men detta är nog allt för omfattande och kanske bör jag spara det till ett större skriftligt arbete inom religionsinriktningen. Och det kan nog bli svårt att gestalta i en filmsnutt på cirka tre till sju minuter.

En annan fråga som jag tycker är intressant, är den om den sekulariserade västerländska människans andlighet och bruk av riter och ritualer. Jag tror att alla människor har ett andligt och rituellt behov av något slag. Eller i alla fall ett behov av att få längta, att andaktsfullt närma sig vissa saker i livet och att få känna att något är heligt. Jag tror också att det råder stor brist på detta i vårt samhälle, dels på grund av att den traditionella religionen spelat ut sin roll, dels därför att familjens roll i allt högre grad ändrat karaktär och inte längre binder samman eller fyller funktionen som ett socialt och omhändertagande skyddsnät.

Detta sammantaget tror jag tar sig uttryck i diverse osunda handlingar såsom exempelvis överdriven konsumtion av materiella ting (shopping), spel-, mat-, tränings- och alkoholmissbruk, kropps- och utseendefixering, vilsna trevanden i new age-träsket (ofta med resultatet att man i sin vilsenhet betalar ockerpriser för diverse ”behandlingar” och ”hjälp” såsom kristallterapi, healing, rosenterapi, homeopati, spådom och annan vidskepelse) osv.

Nåväl, jag får se vad det blir tillslut. Det får inte bli allt för omfattande, för då kanske jag inte lyckas ro projektet i land.