söndag 16 december 2007

Projektbakrus, vidrighelg och en smula tröst

.
.
Decembertankar

ute ur projektbubblan
en ny och redan brusten

hur blir det denna gång
lättad men tom

igen

kanske
eller också inte

vidrighelger nalkas

penningpungen skramlar tom
liksom löften om fridfull jul

men kärleken
denna vackraste av gåvor
har vi redan tagit emot

.
.

6 kommentarer:

Camilla Wu sa...

Hej Monika.
Jag håller med dig om att det känns lite tomt när det är slut. Men samtidigt är det skönt. En härlig och faktiskt ganska lugn jul stundar... alla klappar är fixade, inga uppgifter som hänger över en.

Fortsätter du blogga här?
Det gör jag,jag behåller samma adress men den byter nog skepnad en aning.

Julkramar!

Aviga Maskan sa...

hoppas att du fortsätter blogga. fint det du skrev.

har inte tänkt på det, men den där tomheten kommer verkligen efter ett projekt. Så hetsigt innan och så mycket stress. och nu bara ingenting. när man inte är van att ha ingenting.har upplevt det ofta.. bra att påminna sig om att det är tomhet som infinner sig och det är därför man känner sig underlig. eller det kan ju ha andra orsaker också, men det bidrar

jag hoppas att du är stolt och glad över din film. det skulle jag varit. Och ta till dig de kommentaren du vill ta till dig. kom ihåg att det folk säger inte är sanningar. Den enda sanningen är din egen. så tycker jag...

fick en känsla av att man skulle göra en film som inte var snyggt producerad att det inte skulle vara viktigt. nej, det behöver det inte vara, men det kan vara det!
och det är lite trist när alla gör "taffliga" filmer. Om Ingen bryr sig om bra ljud, bra bild. Det blir någon slags trend i det.

Camilla Wu sa...

Jag innstämmer med Amalia. Den är snygg... och jag hoppas att du inte tog illa upp av den kritik jag gav.

En hel del av oss blev väldigt rörda. Jag tycker mycket om scenen med motorcyklarna.

S sa...

Decembertankarna känns igen, skönt att se att det finns liv på bloggen. Lindrar tomheten något.
Filmen var väldigt fin, tror själv mycket på naturen.

Monika sa...

Oj! Vad glad jag blev när jag såg att jag hade fått tre kommentarer. Tack snälla ni, både Camilla och Amalia!

Blir lite avundsjuk på dig Camilla, som redan har fixat alla klapparna ;-). Själv har jag ordnat ungefär hälften, så resten får bli under denna veckan.

Jo, jag har tänkt fortsätta blogga lite då och då, i alla fall så länge jag tycker att det ger något. Jag är van vid att skriva dagbok när skrivlusten tränger på. Egentligen gillar jag inte att lämna ut mig såhär på webben, men å andra sidan väljer man ju själv vad man skriver - eller hur?

Apropå min film, som ni ju båda skriver om: Jo, jag är rätt så stolt över den med tanke på att det är min allra första någonsin, även om den förmodligen skulle se helt annorlunda ut om jag skulle börja om idag. Det var inte alldeles lätt att hålla reda på alla trådarna. Inte nog med det rent tekniska, plötsligt ska man täna dramatrugiskt, vilket jag aldrig tidigare har gjort.

Beträffande kritiken så minns jag inte mycket. Jag var oerhört nervös under redovisningen och det kom så många frågor och kommentarer. Din kommentar, Camilla, kommer jag faktiskt inte ens ihåg (förlåt!), men jag blev inte sårad av någon enda en.

Det som var jobbigt var att försvara själva den gestaltande processen och Tarjas fråga om det där med frågor eller svar i filmen. Jag hade ju fokuserat på rapporten så mycket under de senaste tre fyra veckorna, att den gestaltande delen hade hamnat i en liten rökridå. Sedan blev jag lite snopen över Saras kommentar om att hon upplevde filmen som kristen propaganda. Men det var samtidigt intressant att höra att man kan uppleva den så också. Alltså inget negativt med det heller.

Nä, nu ska jag sluta skriva, för annars blir det väldigt långt. Hoppas ni får en underbar jul båda två!

Camilla Wu sa...

Ja, det var inte så svårt att fixa alla julklapparna eftersom vi beslutat att bara ge till barnen.

Kul att du fortsätter blogga, då lägger jag upp en länk hit på min blogg (har tagit bort klasslänkarna och länkar nu bara dom som fortsätter blogga).

Jag kan verkligen hålla med om att det var nervöst att stå där och få en massa frågor på projektpresentationen. Nu är det i alla fall gjort och man har lärt sig en massa nya saker, det tar tid när det skall sjunka in.

Betygen har kommit på mailen också. Så nu känns det helt avslutat.

Ha det bra!